Lussekatter på House of Sweden?

Igår var det den trettonde och ett fan av lussekatter som man är så vill man ju ha lussekatter just den trettonde. Förra helgen lyckades vi få tag på lite glögg från IKEA, även om det var den tamaste glögg jag någonsin smakat. Herrljunga får som bäst en tvåa om inte en etta på en skala från ett till fem. IKEA borde ta in Blossa så att man inte lurar i folket här att vi dricker tunt spädd saft med kryddor. Köpte en låda havreflarn till jobbet, hoppas den kommer att uppskattas. Amerikanerna har ju i min mening för söta kakor så havreflarn blir en välkommen kontrast.

Nej, lussekatter var det. Vi hade hittat ett svenskt konditori på nätet och det stod att de skulle ha lussekatter. Underbart! Strax norr om San Fransisco dessutom och i ett rikt och vackert område. Vi rullade iväg med stora förhoppningar om saffransbröd.

Väl framme fann vi ett kafe med tre kronor i en lite pitoresk stad med hutlösa huspriser och en utsikt mot San Fransisco och Golden Gate. Vi steg in i värmen från kylan (eller, ja, kyla som i kyla i norra Kalifornien, det vill säga kring strax över nollstrecket). Där inne satt en familj och två killar stod bakom disken. Jag försökte be om en "Loosekaatt" och fick ett frågetecken till svar. "Traditional Swedish saffron bun"? Icke... de var lika svenska som jag vet inte vad. Jag fick troligen samma känsla som en italienare som går in på Pizza Hut. Jag svor lite lätt något om två timmar i bil för detta? Carl tog det lite lugnare och tog en "Danish" (wienerbröd). Jag lyckades skaka av mig besvikelsen och tog en kokoskaka och en mazarin.


Det var gott, men vad ni än gör, förvänta er inte saffransbröd på House of Sweden. Eller något annat svenskt för den delen. Min mor har i varje fall lovat att ha några lussekatter nedfrusna tills jag kommer hem.