Dagen U

Låt oss börja från början. Vi har haft problem med att få ett fungerande nät här, men nu är jag online. Låt mig utelämna de tekniska detaljerna och ge oss på resan.

Klockan ~06:00 lämnade vi mitt hem, på tunnelbanan kom den första roliga överraskningen. Tunnelbanan drogs med en 15 minuters förseningen. Kul... Som tur var hade vi en liten buffert och det påverkades oss endast med lite irritation.


Dags att nå Arlanda, lagom roligt, men går snabbt med Arlanda express. Väl framme släpade vi den tunga packningen upp till incheckningen, det var trevligt. Om vi bortser från den stela jävla säkerhetskillen som trackade mig med massa frågor om när jag köpt väskan, vem som packat osv. Det var inte kul. Han var dessutom riktigt torr och uppskattade inte mig det minsta. Carl hade tur, hans kille var på bättre humör.

Sedan efter en mindre säkerhetskontroll med röntgen var det dags att stiga ombord. Som den naiva jäveln man är så tyckte man att det var lite trevligt, sedan började man räkna minuterna. Åtta jäkla timmar, det är många timmar. Men... jag hittade en hobby, förutom att läsa, fota lite då och då på roliga saker genom fönstret.


Det var vackert, men kameran kan inte återge det som det skall. Den riktiga kameran låg i den andra väskan så det blev men mobilen. Mobilen var i sitt fina flygläge så jag äventyrade inte ens vår säkerhet.


Island var vackert...


Och Grönland. Väl i New York skulle vi vänta i åtta underbara timmar. Men... för att roa oss hade vi ett gratis tåg, riktigt dåligt väder och en brist på strömuttag. Men först en rolig visakontroll och inlämning av två underbara papper. Vi blev utdragna ur kön och tagna till en mindre kö som gick snabbare. Jag vet inte varför det blev så, men killen tyckte om att det skulle gå snabbt och det gick det. Vi ville sedan inte åka in till staden pga. vädret så vi tog och upplevde lite amerikanska saker.

Mat, vi tog en pizza att dela på, den var så stor att vi orkade med 2/3. Än bättre var den stora läsken som var stor nog för att släcka en mindre eld med. Sedan kom toaletterna, pappret är så tunnt att man tror det är linne, man känner sig aldrig i fred för de har en enorm glipa mellan golv och bås och vattnet är 2 cm från dina känsliga organ. Förutom det kändes det som hemma på flygplatsen, fast större.

Efter en längre tids väntan gick vi genom den trevliga amerikanska säkerhetskontrollen. Det var hets, mycket hets, av med skor och gud vet vad. När vi kom in fanns det ett himmelrike av roliga butiker. Jag köpte en Nintendo DS med nya Zelda. Det löste en del av min tristess och det var sjukt billigt. Vi väntade klart och blev skickade mellan alla gatear eftersom de aldrig kunde bestämma sig. Vi hade när planet anlände varit vakna runt 20 timmar och det kändes, MYCKET.

Flygresan på sex timmar var bland det värsta jag varit med om. Jag var trött, mådde skit och var omgiven av en massa amerikaner. Carl var ett antal stolar bort, utom räckhåll. Tristessen var enorm och det tog en hel del på mitt tålamod. För inte kan man läsa heller när man mår helvete.

Framme tog vi en taxi, fast med någon som inte erbjöd att skjutsa i en icke-taxibil. Vi väckte killen i lobbyn och jag slank snabbt ned och sov som en stock. Men mer om idag i nästa post.