Wednesday, June 11, 2008

De näst sista papprena och panik

Igår ordna jag de näst sista papprena, Carl har redan allt. Jag åkte ned på stan och letade upp IAESTE efter att ha virrat lite på Kungsholmen. Väl inne fick jag träffa massa trevlig personal och fick två enorma mappar med papper som skickats med FedEx (företag som skickar saker) från USA. Jag hade även tidigare på dan ordnat ett kvitto på en inbetalning till det bankgiro som ambassaden sagt att jag skulle.

Det var nästan klart, nu var det bara att vänta på ett 120-personbevis som skulle komma med Posten från Skatteverket, fylla i ett formulär på nätet och skriva ut två till. Jag såg slutet!

Carl ringde senare på dagen och sa att det var lika billigt med tur och retur som att köpa en enkel biljett. Dagen innan hade vi diskuterat massa resor, men när det var t/r så vart alla rutter helt annourlunda. Vi hade även haft trevligt och bjäbbat över vilken flygplanstyp vi skulle få åka med ;P (Jag hade tom. postat en hyperlänk till en lista över kända incidenter med vissa flygplanstyper, vilket mottogs måttligt bittert av reskamraten).

Väl tillbaka på KTH (jag har jobbat heltid hela veckan med att vara assistent på en labbvecka) gick jag upp till Windowsburkarna på övervåningen och fyllde i det digitala formuläret. Halvägs genom gick KTHs nätverk ned, jag var måttligt road och svor en hel del. Sedan gjorde jag om formuläret när nätverket gick upp igen. Jag skrev ut de två sista formulären och gick hem.

Carl ringde och det visade sig att något inte var helt i sin ordning. Det fanns inga intervjutider kvar att boka på ambassaden denna månad! Panik! Vi ska ju åka den 29:e! Carl och jag planerade att kolla hemsidan konstant och ringa på morgonen (08:00). Nu på morgonen loggar jag in och ser tre tider, snor en, ringer Carl och gastar om att han ska masa sig in nuuuuu! Jag har en tid! Muhahahahaha! Någon avbokade! Jag kan inte ens beskriva hur skönt det känns att nästan veta om man får åka. Simon (annan teknolog som ska till annat företag) klarade intervjun igår och han får åka. Phew... nu kan jag sova 20 minuter innan jag skall upp och jobba. Äntligen... nästan... över.

No comments: