En tur bland kullarna

Efter det lyckade experimentet att åka till Cupertino och träffa Hammond så tänkte vi dagen därpå att vi skulle göra det igen. I vanlig ordning kom vi iväg sent men var snart inne i den lya som Appleinternsen kallade hem. Det var dock bara två kvar, Hammond och en godhjärtad amerikan vid namn Chuck (han hette dock egentligen Charles). De två ville eventuellt cykla, jag tänkte på min kondition samt värmen och var inte lika glad i iden (ja, man kan tänka på sin kondition på det viset också).

Istället tog vi först en tur till Chucks favoritrestaurang, det var mexikansk med en uppsjö av salsor och en god mexikansk läsk. Därpå bar det av upp i de berg som vi så ofta brukar köra bil bland. Denna gång var vi dock långt mer söderut än vanligt. De gräsklädda gula kullarna var riktigt vackra och vi parkerade bilen och tog en tur. Detta ledde bland annat till denna bild eftersom jag hade min stora kamera med mig.


Det kan nu vara på sin plats att förklara skillnaden mellan bilder jag tar med min mobilkamera och min lite dyrare Canonkamera. Med mobilkameran berättar jag en saga om nördar som lever ett lite annourlunda liv, men den stora kameran jagar jag vyer och perfekta bilder. Även om jag stör mig järnet på det stora grässtrået som sticker upp på denna bild.

De andra vandrade ut i gräset en stund, jag med mina sandaler stannade på den lilla vägen. Det hördes frågor om skallerormar, men Chuck sa att personen i fråga kunde lugna ned sig. Det var dock lite roande när vi gick ut mot vägen igen och såg varningsskylten för skallerormar och bergslejon.


När solen gick ned var vi framme vid Stilla havet och vi kan här se de andra nere vid strandkanten. Om Chuck kan nämnas att han är bland de trevligaste amerikanerna jag träffat. Han klarar av ironi, skämtar gott och skrattar med trots att man inte är politiskt korrekt alla gånger. Synd bara att han och Hammond ska hem snart, två roliga prickar färre på min himmel