Ta med mig till bollspelet

Efter varje stor "Release", gick vi igenom det ordet tidigare? Nåväl, milstolpe i produktionen får duga. Så har LucidEra en tradition att göra något trevligt, hela företaget då. Det velade lite fram och tillbaka mellan att gå till någon bar eller vara på stranden vid solnedgången och grilla. Men helt plötsligt som en blixt från klar himmel kom förslaget att vi skulle gå och se på baseball. Ni kan ana hur jag kände mig, inte direkt så att jag har en läggning för sport och jag muttrade lite till Carl om att nu gick det väl allt liteväl utför i kvaliten på förslagen.

Men, baseball blev det. Det enda jag visste riktigt om sporten var att en match tog runt tre timmar (tre! värre än fotboll!) och att det liknade brännboll. Först blev det dock drinkar och lite mindre matig mat inne i San Mateo och sedan skulle vi ta tåget in till San Fransisco. Jag fick två drinkar, en Shirley Temple och en Margharita, inga höjdare, som vanligt med alkoholfria drinkar för min del. Maten var bland annat friterad hummer, en lite bit, liten liten, inte en hel hummer. Arbetskamraterna var trevliga och stämningen god. En av dem gav mig och Carl en lektion i baseball, det verkade inte överdrivet svårt.


Matchen börjar som så mycket annat med nationalsången, inte något hurrande för min del där, men men, vissa saker ska tydligen göras. Efter detta började matchen utan att jag märkte det och hela händelsen vände till något positivt. Baseball är folkligt, säga vad man vill om amerikansk kultur men människorna verkar kunna gå ut och umgås. Det beställdes pommesfrittes, jordnötter och öl. Det pratades och tjoades, det vi märkte minst av var matchen.


Det slutade med att jag köpte en keps (som lämpar sig väl när jag fotar och inte kan ha solglasögon) och hurrade med arbetskamraterna och fick ett minne för livet. Så det kan gå... de förlorade, men vem bryr sig? Vänner har man ändå.


P.S

Angående postnamnet, kolla.