Patriot Act slår till och lite kulturella företeelser

Jag har ett konto på Bank of America och nu när man snart ska betala skatt så tänkte jag öppna ett konto för skattepengar. Man kan ju inte betala preliminärt i detta land, så det blir att vara lite mer förutseende. Jag försökte därför skapa ett konto online, men det ville sig inte. Så jag kopplade upp mig mot Bank of Americas fina chatt-med-anställd och följande konversation ägde rum.

Welcome to an online chat session at Bank of America. Please hold while we connect you to the next available Bank of America Account Specialist. Your chat may be monitored and recorded for quality purposes. Thank you for your patience.

Chat InformationYou are now chatting with Linda. Welcome to Bank of America. How can I help you complete your online checking or savings application today?

Linda: Hope you’re having a good week. Thank you for joining our live, secure chat! My name is Linda. How may I help you today with opening a new checking, savings or CD account online?

You: I would like to add an additional account to my current set of accounts, is it possible to do this online?

Linda: Yes it is.

Linda: So I may find the best account for you, may I ask if you plan to receive a direct deposit, are you a student, or will you be keeping a minimum balance in your account?

You: The plan for the account is to hold enough money until I can file my tax return. I am a student from Sweden on an internship here in Calfornia.

You: So a savings account would probably be a good idea.

Linda: I’m sorry, but due to federal regulations (Patriot Act) we are not able to set up the account online; however, you can set up an account inside the Banking Center.

Linda: What I can do is send you a link with our nearest locations, numbers and hours of operation to find out what is near your area, we look forward to seeing you.

You: Eh? Is this due to my nationality?

Linda: If you are on a Student internship from Sweden. I apologize you would have to visit the banking center due to Federal regulations.

You: Great... well, I'll leave work early tomorrow then. I know the shortest way to the bank office. Thanks for helping me out.

Last text message received

Linda: Your very welcome!

Jaha, man tackar. Antiterroristlagen slår till. Nu får jag åter masa mig till banken för något så enkelt som att öppna ett till konto.

Som tröst postar jag en bild på gårdagens efterrätt. Man beställer inte en efterätt ensam i det här landet. Istället beställer man en enorm till gruppen, Carl och jag tog husets tre specialiteer igår. Det var riktigt gott.


Dessvärre hade vi redan huggit in innan jag kom ihåg att ta bilden, nåja.

Yrkesstolthet

Det här kan nog bli den mest tekniska posten under min vistelse, så håll i hatten.

Först, en bild på en utskrift från mitt kontor för att göra posten lite mer trevlig. Den intresserade kan kolla på den här sidan.


Nu till ämnet. Kod är lite annourlunda jämtemot mycket annat här i världen. Om en snickare gör en dålig stol, så är den obekväm eller går sönder efter ett tag. Allt för ofta bedömer dock din arbetsgivare och dina kunder din kod på samma sätt, gör den det den skall? Men kod har fler dimensioner, kunden skall inte bry sig om detta men företaget är en annan femma.

Låt oss först säga vad kod är. Kod är som ett recept, du utför ett antal steg och får ett resultat. Kunden ser resultatet, inget mer. Som ni förstår kan man skriva ett recept på olika sätt och med olika medel. Man kan göra snabba minnesanteckningar för sig själv, eller rigorösa beskrivningar för att få in det i en kokbok så att vilken klåpare som helst kan förstå. Som med allt annat i denna värld finns det ingen absolut sanning med detta, varje tillfälle har sitt tilvägagångssätt, men vad för krav tycker jag skall ställas på kod som kommer att leva kvar? Vandra från person till person?

Vi programmerare kallar beskrivningar i koden om hur den fungerar och vad den gör samt beskrivningar av programmet i sin helhet för dokumentation. Saknas dokumentation är det inte ämnat för andra och om du försvinner, försvinner kunskapen om det du skapat. Den som kommer efter får leka arkeolog som skall förstå en struktur som antas finnas. Det tar tid och det är inte kul. Jag förstår att situationen är oundviklig, vid stress och press. Men man gör i min mening ett dåligt byte av tid, för det slår tillbaka. Chefer borde verkligen trycka på detta, för god kod är inte bara resultat och det varje programmerare skall se det som minst lika viktigt att dokumentera som programmera. Detta skall sedan samlas på ett överskomment vis och göras tillgänglig. I en perfekt värld i varje fall, men vi vet väl alla hur det är med den saken.

Fysisk närkontakt på cykel

Det här kommer att bli ett långt inlägg med mycket bilder, så håll i er, här kommer ytterliggare ett äventyr från er käre datornörd i de förenta staterna.

Som jag nämnt skulle vi idag på en mindre cykeltur (bara två mil eller något). Låt oss bekanta oss med min cykel, den som kostade mindre än tre timlöner (inkomstskatt inräknat). Som alla billiga cyklar var det inte direkt något extra lyx med, så jag köpte till en passande ringklocka med ett budskap jag kan ställa mig bakom.


Och sedan en gedigen säkerhetsannordning som skyddar mot alla som tror att de kan sno denna skönhet som jag döpt till... um... nej, jag har inte döpt den.


När man dekorerar saker i det här landet kan man inte säga så, man "pimpar" det. Jag har "pimpat" min cykel med två riktigt down-in-da-hood-klistermärken för 50 cent ur en automat från en pizzeria. Vackert som attan blev det (inte, men minskar stöldrisken med all säkerhet).


Pricken över i är min cykelpump som går att fästa på ramen, riktigt trevligt.


Eftersom jag inte vill nämna namn på bloggen till höger och vänster kallar vi våra kära vänner Fysiker 1 och Fysiker 2. De är riktigt trevliga och det känns skönt att träffa några bekanta som är som en själv. Dessutom har de kameror, ni anar vart hela det här äventyret är påväg mot.

Vi skulle ta tåget in till San Fransisco, man får nämeligen ta med sig cyklar på tåget. Cykeln klarade sig över förväntan till den första backen på vägen till tågstationen. Jag växlade, kedjan hoppade. Jag fick dit den igen, växlade och kedjan hoppade. Efter detta fattades beslutet att det duger med en lagom växel som man kan köra på hela dagen och vi nådde snart stationen.

Efter 30 minuter på tåget var vi framme och jag tog lite bilder av ekipaget, mobilkamera i en hand och styre i den andra. Planen var att åka längs Embarcadero som går längs vattnet.


Vi passerade en stor mängd turister, rullade från poliser som fastnat i köer och såg den enorma Bay Bridge som är lite mindre känd än Golden Gate men ligger mer centralt.


Här ser vi lite av alla de höghus som ligger nere i Downtown.

Och sedan terminalen för ankomster, vet inte om den används längre.


Vid Pier 39 tyckte Fysiker 2 att vi skulle kolla lite. Vi tog fram våra riktiga dyra kameror och delade friskt med oss av våra objektiv. Givetvis får ni inte se några av dessa än, jag kan inte framkalla dem förräns jag får en dator. Mobilkameran får duga för tillfället.

Solen sken och ser man på, här fanns det tydligen sjölejon som sov gott i solen (de låter för övrigt precis som i Disneyfilmerna man såg som barn). Jag hade blivit varnad om doften av den men inte kände vi något. Efter detta tog vi varsin Cola på flaska och svalkade oss lite i solen.


Vi rullade sedan vidare och snål som jag är tyckte jag att vi skulle fly turiststråken och bege oss till ett matställe som på så vis var lite billigare. Efter lite backar som fick mig att kvida av smärta i benen hittade vi en Brazilianskitaliensk restaurang. Maten var god och billig, deras Brazilianska juice var underbar.

Efter maten begav vi oss ut på en pir, där en mås tyckte att det var en god ide att kasta skit på mig när jag fotade. Den missade de andra tre, men mig gick det bra med. Blev lite bitter över detta men poseade ändå med min snygga cykel och med Golden Gate, detta i totalt motljus. Resultatet blev knappt dugligt.


Efter detta kollade vi lite på Festival of Sail och även en amerikansk ubåt från andra världskriget. Klockan var nu runt sju och en Fysiker var törstig, jag gjorde återigen upp en plan att ta oss till något trevligt ställe utan alla de turister vi hade runt oss. Det blev att klättra en bit upp för backarna tills vi hittade ett italienskt fik där vi kunde vila upp oss lite.

Vad som sedan följde var en tävling mot klockan. Tåget gick åtta och vi tog oss på 20 minuter genom hela centrala San Fransisco, här är vi tappra själar nära Transatlantic Pyramid.


Det var en av de bästa dagarna jag haft hittils, trevligt sällskap och massa äventyr. Vi planerar att ta en tur till Alcatraz någon gång, förväntningarna är höga. Fortsättning följer.

Cykelinköp

Idag har varit en slö dag, inte mycket blev gjort på jobbet. Men men, fredagar är inte min dag. Onsdagar är jag dock som en liten tornado som viner genom koden, aja. Imorgon är det planerat att vi ska in till San Fransisco och ha ett litet äventyr med några trevliga fysiker. Inför detta skulle jag och Carl ha cyklar, detta handlar vi som allt annat på varuhuset med sloganen "Pay less, expect more" eller "Expect less, pay!" som jag tycker reflekterar mer av hur det är. Vi provade hjälmar.


Cykeln kostade 59.99 dollar, dvs. ca. 360 kr, ja, jag vet att ni vill ha en bild och det kommer när jag haft lite dagsljus så att kameran klarar av det. Den skriker som en gris när man bromsar och sadeln är allt annat än bekväm. Den duger dock.


Om ni inte förstår bilden så är det ingen fara, nördvarning på ordvisten och inte är den bra heller.


Och en klassisk ful bil. Falska träinlägg finns bara här i landet och väl är det.

Besök på jobbet, nästan

Eftersom den stora merparten av alla människor inte kommer att se min arbetsplats kan det väl vara på sin plats att ni får lite insyn. Över har vi en av mina utskrifter som jag tapetserar min kub med, i ett desperat försök att göra den gråa tingesten lite personlig. Kanske tar jag och fotar fler sen, de är väldigt snygga tycker jag i varje fall.


Och här är Carl vid sitt skrivbord, öppet kontorslandskap som ni ser. Alla andra anställda är hemma såhär dags på en fredag, men Carl och jag hade tagit sovmorgon och fick jobba lite sent för att få ihop timmarna.


Det här är kuber eller cubicles som de kallas här i landet. De är torra, gråa och förjävliga. Men innehållet i dem är ofta trevligt, en liten programmerare är inte helt ovanligt.


Här har vi köket där det finns gratis Cola och fika, det blir en del av den varan när man tar en paus men...


Vanligtvis spenderar vi rasterna och leker lite bordsfotboll i personalrummet. Jag är inte bra på det, men man spelar ju ändå. Det är tämligen trevligt, men lite opersonligt och högstadium över inredningen.

Utflykt utan tak

Efter en lång och sen kväll med krig (se den förra posten) och sömn, behövde vi lite frukost. Det var tomt i kylen så vi tog bilen i det vackra vädret, Jakob har en cab så vi tog ned taket. Vi kom bara till tredje korsningen innan Jakob föreslog att vi skulle äta frukost på en liten restaurang som ligger vid en vacker väg uppe på den stora kedja av kullar som ligger mellan San Fransisco bukten och Stilla havet. Att åka en vacker väg i vackert väder och i cab är kul, denna bild illustrerar detta.


Stora träd och en utsikt som verkligen måste fotas. Jag snodde åt mig Jakobs mobil och gjorde mitt bästa. Utsikten uteblev men träden och den slingrande vägen var underbar.

Det var tydligen roligt att köra, men det vet jag inget om.


Efter en längre tids körande kom vi fram till den lilla restaurangen. Till sällskap hade vi massa trevliga amerikaner som var här av samma orsak som vi. Det var även en stor mängd av motorcyklister som även de tyckte om vägen.

Men... det var för sent för frukost. Så det blev hamburgare istället. Någon konstig form av hamburgare med extra gott kött. Mätta och belåtna vände vi hem och jag lyckades av en ren slump prestera en bild som helt olikt samtliga ovan, inte ser illa ut.

Grottmästaren

Fredag var en underbar dag, allt strul på jobbet löste sig och jag var sådär glad som jag bara är när jag lyckas med mitt jobb. Dessutom fick jag min första pay check, de löste jag in på banken, men pengarna ser jag först om en vecka.

Det var utlovat en pubrunda inne i San Fransisco, men min kropp var inte riktigt på humör. Var rejält sliten och detsamma gällde för de andra i hushållet. Så... fredagkväll och vi måste hitta något att göra... vi åkte därför till en bokhandel och letade lagom nördiga spel. Expediten hade skägg, han talade snabbt och mycket samt blandade in alla de språk han kunde, han avslutade även vårat samtal med "May the force be with you" på ett sätt som om det vore lika naturligt som att säga hejdå. Han nämnde sig även som "The dungeon master of this place" när vi passerade "my domain" som var fantasysektionen av bokhandeln. Vi kom hem i varje fall och spelade genom en session av Axis and Allies som axelmakterna vann (det var inte jag).

Pennyreflektioner och mailproblem?

Som ni kanske redan märkt är jag inte helt förtjust i de pennies som finns i det här landet (för nya läsare kan nämnas att de är värda 1 cent och därmed ca 6 öre). De är värdelösa, tar bara plats och ingen vill ha dem.

Förra helgen hittade jag dock en vettig lösning på pennyproblemet. I China town i San Fransisco finns det automater som ser ut som bilden nedan.


Om man betalar 50 cent kan man göra sin penny användbar genom att maskinen mosar ihop den och stämplar den.


Riktigt praktiskt och en klar förbättring.

Mailproblem har jag tydligen också, verkar som att jag inte kan skicka eller ta emot. Tack KTH. Så jag lever, men är lite utestängd.

Propra kläder

Idag var det som vanligt att jobba (konstigt, inte). Men efter jobbet skulle vi ut på en liten runda in till San Fransisco för att festa med Jakob eftersom han slutar på måndag. Igår fick jag en mindre chock när vi kollade in hemsidan, de hade en dresscode. Ni som känner mig vet att jag kanske inte är ett modelejon. Jag fick nästan order av vissa personer att skaffa andra kläder. Så... på 30 minuter innan vi skulle åka fixade jag och Carl en hel uppsättning kläder, skor, byxor och en skjorta. Allt för 65$, billigt. Och här är en bild på en del av det hela, en kass bild i dåligt ljus. En av de mest absurda klädinköpen jag varit med om.


Väl inne hamnade vi på något konstigt tapasställe, man beställde små rätter och delade. Det var typ (NOTIS: Jakob och Carl anser inte att det var dyrt. Utan att spriten drog upp notan) dyrt, dock så hade vi chefen med oss, han betalade, hurra! Akustiken inne på restaurangen var lite tveksam, den ledde bland annat till att jag fick frågan om vilken teveserie jag varit med i. Ryktet hade vandrat kring bordet i klassiskt skolleksmaner och blivit helt förvrängt. Sedan gick vi upp på taket där en bar låg. Utsikten var fin.


Efter detta gick vi till någon cigarrpub, det var rökigt men trevlig musik. Sedan bar det hem, vi fick skjuss, dock så missade var chaufför en stoppskylt två korsningar innan vi var hemma. Och gissa vad som låg bakom... polisen... i bilen luktade det lite lätt av alkohol och jag och Carl blev lämnade i bilen och fick känna oss obekväma när vår stackars förare fick genomgå hela protokollet av tester. Till slut kom han tillbaka och det var tydligen helt ok. Helt otroligt, de avrättar folk i det här landet, men stoppskyltar och alkohol tar man lätt på.

Solskensstaten

De säger att det alltid är sol här, det är inte sant. I tre dagar nu har jag lyckats ha svarta kläder utan att svettas som en illa klädd beduin i Sahara. Gråmulet har varit trenden och jag har jobbat riktigt mycket.

De första veckorna går ut på att lära sig det som de som var här tidigare kunde. I det här läget är ju jag en klant som alltid glömmer lite och gör lite fel, detta givetvis på nya innovativa sätt som leder till massa krångel. Chefen verkar inte helt road, han hade nog hoppats på att det skulle gå lite snabbare och jag är ju inte sen att ta åt mig. Imorgon har jag dock laddat upp lite rapporter och annat som han skall få, hoppas det gör att jag inte står i lika dålig dager och känner mig lika efterbliven.

Andra gången i San Fransisco

Söndag! San Fransisco! Vi åkte in tidigt och väl inne mötte vi av en ren slump två fysiker som jag känner. De stod strax utanför stationen och det blev ett kärt återseende lång ifrån hemma. Efter en längre konversationen begav vi oss åt olika håll. Carl blev dragen till Japan Town som ligger en bra bits promenad bort från allt annat.


Därinne fanns det ett stort antal butiket med japanska saker. Det var dekorerat med körsbärsblommor och det var ganska gott om folk med asiatiskt utseende som talade japanska också för den delen.


Här har vi en liten hylla med katter, katter och Japan har någon form av god relation.


Den stora bokhandeln hade två våningar, en med böcker och en med serier. Man fick inte fota där inne, såg Carl efter att jag tagit bilderna.


Butiker för japannördar fanns det ett mindre antal, var väl inte direkt paradiset heller för den delen. Var mest alldagligt urval av saker som är riktigt populära, eller som jag sa, saker jag inte tycker är det minsta intressanta.


Och de hade slut på Totoro T-shirts >.< Det enda plagget jag gillade.


Tydligen hade de haft någon form av konvent tidigare, en anslagstavla med bilder var dock allt vi såg.


Bland de mer absurda synerna var en stor modell av slottet i Osaka, snubblade nästan över den när vi gick ut ur bokhandeln.


I övrigt blev det mest att gå, kanske inte den mest givande turen hittils, vi behöver verkligen en bil.

På upptäcksfärd där man (nästan) bor

Carl och jag skulle till San Fransisco på lördagen, men men, vi missade tåget och beslutade att den lilla staden San Mateo fick duga för tillfället. Vi fick till och med erbjudanden om jobb med bättre lön än våra nuvarande.



I enlighet med, jag-postar-fula-bilar har vi nu hittat en mopedliknande sak som ser ut som ett flygplan. När man vandrar i halvrika villaområden ser man en del.


Jag tror inte jag nämnt det tidigare, men amerikanerna klagar över sitt enormt höga bensinpris. Det ligger nu mellan fyra och fem kronor litern. Carl och jag brukar le lite och ge dem det Svenska priset att bita i, de brukar få en mindre chock.


Post levereras i det här landet i små bilar som ser ut att komma från en scienfictionfilm från sextiotalet. Har inte fotat en sådan dock utan tog den enormt charmiga sloganen som används för att få folk att tänka en gång extra innan de bryter sig in i bilen.


Centrala San Mateo är en intressant plats, det finns minst tjugo banker. De är alla enorma och har stora kontorsbyggnader. I övrigt finns det bra med restauranger och bara tråkiga butiker. Det finns ett stort antal beautyshops och ställen att ta en kopp kaffe. Först efter besöket fick vi reda på hur det fungerar här i landet. Man åker till köpcentret, punkt. I städer hänger man och tar en fika, hade nog fått oss att planera annourlunda.

Vi åt mat och den duktiga kassören tog våra namn, bokstaverat. Cer och Pontes alltså, klant...


Bubblor är inte vackra och här har två odågor höjt fjädringen och satt in ett monster till motor. Bilar i det här landet gungar generellt sett som vaggor när de kör på ett gupp, vilket är ofta, då vägarna är riktigt usla.


Innan vi skulle traska hela vägen hem hittade vi "The Spankme Building", trots namnet var det lite kontor och några lägenheter därinne.

Sista dagen på första perioden

I det här landet fungerar löner lite annourlunda. Det är inte lön per månad utan för varje två veckor. Idag var slutet på den första, så tidsrapporten blev inlämnad och snart kanske jag får lite pengar så att jag känner mig mindre fattig. Vi fick dock en check med pengarna för flygbiljetterna, så det bar av till banken på eftermiddagen.

Checker är tydligen sättet som föredras när det kommer till pengar, inte för att det är praktiskt på något sätt. Det går tydligen snabbt att lösa in dem dock, en dag... om man inte nyligen öppnat ett konto. Då tar det sju dagar... Inte riktigt som jag hoppats.

Men lite tur i oturen, den första insättningen man gör ger lite pengar från banken. Det blev 100$, lagom för att överleva.

Dagens bild som inte har så mycket med allt annat att göra, jag hittade en bil med kodlås. Japp, helt allvarligt, lite rolig ide.

Intet nytt

Idag har det varit en lite trött dag. Jag har dock slutfört en hel del jobb, gått på massa möten och slutfört min pyramid av 12 Colaburkar. En vanlig dag alltså.


På vägen hem hittade vi ytterligare en vacker bil, Subaru Baja, riktigt vacker...