Independence day

Då var det dags för en av de högtider jag varit lite nyfiken på. Jag och Carl hade letat lite information om vad som händer och fått följande information. "På dagen grillar man och på kvällen ser man på fyrverkerier". Okej, är det allt? På den lokala nyhetskanalen sa de att det skulle samlas mycket folk vid Fishermans Wharf inne i San Fransisco. Så vi gav oss av.

Vi tog Caltrain, en av få kollektivtrafiksliknande saker här. Jag sa att vi skulle gå av en station innan slutstationen, klantigt av mig för vi hamnade mitt i ingenstans. Carl blev nog liiite bitter på mig, men vi fick se öde gator. ALLT var öde. Vi hittade dock dagens fula bil, en bil som var så ful att den kräver en rappstjärna för att kunna passa in.


Men vart i helsikke var alla amerikaner? Jo, i en park var det mängder med amerikaner som grillade, spelade fotboll, låg i gräset och spelade Dire Straits och AC/DC med en stor ljudanläggning. Det såg riktigt trevligt ut =)


Efter lite mer traskande kom vi ned till centrala San Fransisco och husen tornade upp sig. Sedan klantade jag mig och fotade inte några av de typiska husen. Tog en del med min riktiga kamera men de kräver att jag skaffar en laptop först.


Det finns ett ord som används av vissa i Sverige, löneslav. Jag har skrattat åt det ordet tills jag sett vissa av mexikanerna här. Vi åt mat på en kedja som heter Subway och jag gav killen 2$ eftersom han hade lite problem med min brittiskengelska och såg helt slutkörd ut. Han sken upp som en sol och var glad en stund. Jag kan inte ens tänka mig hur hans liv är, 8,5$ per timme och med det som referens kan ni ana hur han känner med 2$ i dricks. Det känns ironiskt, för flera hundra år sedan åkte man med båtar till Afrika och bytte till sig billig arbetskraft mot glaspärlor. Nu flödar de över gränsen istället, hur kan de ha det på andra sidan?

Carl och jag gick omkring och fotade och snackade. Var trevligt. Till slut började klockan närma sig 20:00 och vi begav oss ned mot Fishermans Wharf. Där vi möttes av vad som måste varit mer än 100'000 amerikaner. De var på tak, broar, ja, överallt.


Vi hittade en plats vid piren. Dimman låg tät och en hel del fyrverkerier gick åt skogen. Men Det var trevligt att uppleva det hela. Det känns lite illa att vi inte har något liknande. Den enorma nationalistiska vågen uteblev, det handlade mer om att ha trevligt och folk drack inte sig fulla heller för den delen. Hela staden var bara en enorm folkfest. Bara ett fåtal människor som var fulla och sjöng nationalsången och skrek något om gud. Jag gillar verkligen den här iden.


Vägen hem gick åter med Caltrain och nu gick saker åt skogen igen. Jag frågade om ett av flera tåg gick till San Mateo. De sa ja och vi hängde med. Men nej, det gjorde den icke. Det slutade med att vi missade vårt mål med 2 mil (NOTIS: Carl drog till med det i alla fall, det var dock ca. 5 km). Det blev en dyr taxi efter att ha fått hjälp på en av få öppna butiker med att ringa taxin. Men men...