Första turen till San Fransisco

Jag fick en fråga om vad jag jobbar med, det har med datorer att göra och mitt skrivbord ser ut som bilden nedan.


Idag efter jobbet hängde jag och Carl med in till San Fransisco och skulle hänga med på någon form av krogrunda (jag är som en fisk på land när det kommer till den typen av tillställningar). På vägen till Jakob (svensk som jobbar där vi jobbar och varit där längre än oss och skall hem om två veckor) där vi skulle hoppa in i bilen hittade vi en fin bil, med en lagom stor vindruta.


San Fransisco var täckt i en dimma, en tät dimma. Bilden jag fick på det är suddig på grund av att amerikanska vägar är guppiga som åsnestigar. Fanns till och med skyltar med "Adopt a high way" efter vägen.


Väl inne fick vi träffa en massa människor. Vi var sju svenskar, en kines och en amerikan. Vi körde hela vägen in och parkerade Jakobs bil. Sedan var det att leta lite och hitta den ölbar som Johan (annan svensk som är på företaget Palm) valt ut. Det var trevligt, men som vanligt massa frågor och påpekanden om att jag inte dricker. Sedan åt vi mat på vad som visade sig vara en gayklubb, det syndes inte men var lite jävla oväntat från min sida.

Sedan skulle vi till en klubb som hette Catclub, som var en lesbisk klubb alla dagar utom torsdagar då det var en 80-talsklubb (fyfan för det årtiondets musik). Jag kan inte ens beskriva hur tveksam jag kände mig. Därinne skulle man dansa, efter att ha blivit påmind om the Swedish chef från mupparna av dörrvakten.

I den är typen av lägen känner jag mig helt borta. Jag ser vad som skall vara kul, vad andra människor finner roande. Men det funkar inte för mig, efter 30m var jag så uttråkad att jag efter lite eperimenterande kom fram till att dans bara handlar om att flytta sin tyngdpunkt och röra på armarna. Är det inte roligt för att jag inte vill att det ska vara roligt? Av sociala orsaker? Av djupare saker? Det var trevligt ändå, och kanske lite kul pga. de andras reaktioner, men det är svårt att sluta försöka finna sig själv. Sista bilden blir på den dräggiga sköna kassören som tog betalt på klubben. Well, bilden säger det mesta. Det blir troligen mer kvällar ute, lite som studiebesök i hur andra människor roar sig. Kanske finner jag något om mig själv på vägen?