Den amerikanska posten

När man är i ett land där vissa saker är lite billigare blir det precis som Berglin påpekat i en stripp, ett litet sorl bland åhörarna därhemma. Ja, ni vet vilka jag talar om. Som god medmänniska har jag dock inget problem med detta utan tycker att det är lite roligt. Idag skulle det hem lite allt möjligt, papper, presenter, mm. För att slå två flugor i en smäll skulle Carl till Department of Motor Vechicles och registrera bilen.

Tidigt på morgonen blev det, trött som attan stapplar man in på postkontoret för att få iväg sina paket. När man kommer fram till kassan frågar kassörskan anklagande om man satt dit tullklisterlappar efter som de ska till Sverige och inte tusan har man det. Mot bordet met klisterlappar, men ser man på, lite trevliga viktmått i imperial, hur många kilo är en pound? En ounze? Jag hade tur och hittade en tysk immigrant med en Iphone som slog upp det hela åt mig. Nåväl allt deklarerat och en kartong utbytt då den var en återanvänd USPSbox som inte fick användas, 5 dollar blev det för tejp och kartong. In i kön igen. Väl frammer suckar samma kassörska och påpekar att jag inte skrivit adresser på lådan, jag muttrar något om att det står på tullapparna och skriver sedan ned adressen på en låda. Ack och ve, Pontus skriver To innan han skriver From, det var ju helt fel och kassörskan suckar åter. Efter några muttranden till är jag i vart fall klar och får betala en summa i storleksordningen 50 dollar vilket var långt midre än väntat.

Nu var det dock så att jag skulle skicka några dokument också, så det blev att traska till UPS som låg en bit bort. Det är nu jag för första gången ser en republikansticker i detta "vänster"-näste. Aja, amerikansk vänster. Denna gång får jag bara mitt förnamn felstavat, så avsändaren står som Pomtus på mitt expresskuvert.


Det hela blir dock bättre när Carl i nedcabbad bil kommer tillbaka från DMV med stereon igång. På med solglasögonen och bara att luta sig tillbaka efter en tålamodsprövande morgon.