Och stora havet

I sann tonårsanda sov vi riktigt länge på lördagen och vaknade då det redan varit lunch. Vart skall vi äta frukost? Är givetvis den första frågan man ställer sig. In i bilen, ned med taket och njut av det underbara vädret som lyst med sin frånvaro och sedan ut och leta en matbit. Jag var på äventyrhumör så vi styrde mot Half Moon Bay som ligger på andra sidan de berg som skiljer oss i San Mateo från Stilla havet. Väl genom bergen visade sig vädret vara lite värre, min kameran grät högljutt och bilderna varierade starkt i kvalite, nu när vi nått det stora havet.


Det hela kan minst sagt beskrivas som väldigt odramatiskt. Ett platt och vänligt hav, för dagen i vart fall och en dimma som låg tätare än vanligt. Detta tycktes inte hindra glada amerikaner som skulle leka på stranden och grilla.



Men någon mat hittade vi inte. Så vi styrde kosan söderut, utsikten var vacker, med klippor och allt och havet var stort och blått. Efter en stunds åkande anlände vi i Pescadero, en minst sagt liten stad, med en bank och en restaurang. Frukost blev en krabbmacka, pommesfrites och en kopp te. Man kunde tro att dagens äventyr var över...



Istället för att åka samma väg hem chansade vi lite och tog en liten väg och vilken liten väg sen. Vi serpentin slingrade oss genom den Californska landsbygden på en bilfärd som både Carl och jag uppskattade. Kullar och stup, ja hur beskriver man en sådan känsla i text? Och mobilkameran klarade inte av att leverera en sådan vidvinkel att man ens ville ta fram den. Längre upp mot berget väntade en djup skog och mer slingriga vägar. Som ni läst tidigare åkte vi en gång på längs bergskedjans topp, men detta var ännu bättre än det. Efter en lång resa befann vi oss på vägen hem. Glada att man vågar chansa lite, när man har tiden att göra det.