Vuxen?

Det här med att vara vuxen är lite lurigt. Jag är (får tänka efter) 22 år, vissa personer har barn och fast anställning vid denna ålder. Jag har alltid gjort lite "vuxna" saker, sett Aktuellt varje genom hela mellanstadiet upp till mitten av högstadiet då jag fick bredband. Valt bort godis mot att spara pengar. Investerat i fonder och läst om aktiemarknaden vid 11 års ålder. Listan fortsätter, men låt oss istället fortsätta med poängen med det här inlägget.

Men vissa saker som jag trodde skulle växa bort med tiden, i och med den naiva föreställningen av någon ålder då vissa saker bara förlorar sin mening, de stannar kvar. Jag spelar fortfarande datorspel och tv-spel. Expediten i affären undrade nog lite när jag skulle ha det senaste Mariospelet till min DS. Skulle han ha det själv? Eller när jag gnäller till Carl om att Nintendo bara har sina t-shirts med specialtryck upp till storlek medium. Eller det faktum att Carl och jag spenderade 30 minuter inne i Legoaffären och slutligen bestämde oss för ett tåg och en grävskopa. Grävskopan var det bättre valet, dessvärre gjorde inte jag det.


Jag kan bara inte släppa känslan av att jag alltid kommer att le när jag ser de fyndigheter som vissa gör. Som hur de i en bok i legoaffären beskriver byggmetoder och hur man går från ritningar av ting i vår värld till ritningar av ting i legovärlden. Jag kommer nog alltid att vara såhär, kan det vara så att det blir en ny version av vuxen? En som gladeligen tar en kopp te, utan socker och bläddrar vidare i manualen för sin AT-ST (från Star Wars) i Lego, vars 1624 bitar han skall pussla ihop som avkoppling på kvällen. Det här livet har bara börjat, och jag ser fram emot att se var det slutar.