Jag vaknade och mådde mycket bättre. Men kunde inte ta en dusch fastän jag ville, ty jag hade inte balsam och schampo. Så jag gick ut och såg alla kontorsbyggnader, väldigt rent och allt.
Sedan gick jag bort till Carl som redan var vaken. Vi var båda riktigt hungriga, men var tvugna att snacka med chefen om att vi anlänt. För det behövde vi helst kolla mailen och skulle skaffa nät. Vi traskade ned till lobbyn och ordnade detta. Väl uppe gick allt fint... men... vi kom inte in på sidor med säker inloggning (det är så gott som alla inloggningar nu för tiden). Vi svor och lyckades till slut få tag på chefen genom att lura runt lite i deras telefonsystem tills vi nådde växeln. Vi fick ett erbjudande om en lunch istället för frukost, tja, säger man nej?
Det blev indiskt i centrala San Mateo, vi träffade även de gamla internsen på jobbet. Det var riktigt trevligt och vi fick även en liten visning av området. Chefen sa dock att vi skulle ta det lugnt idag och komma in mellan 9 och 10 imorgon. Så... det gjorde vi.
Vi traskade runt i Foster City där vi bor, för att känna lite på hur amerika är. Husen är likadana, det är rent eftersom mexikanerna städar och gräset är riktigt konstigt. Gräset är tjockt och skumt men trevligt och mjukt. Det är i tjocka konstiga lager. Efter detta handlade vi, det gick förvånansvärt enkelt. Bara det att alla förpackningar var stora. Jag har schampo nu för halva vistelsen.
På kvällen kollade vi på rummen som de gamla internsen hade, de var bra och nära. Det var även så att vi sa att vi ville ha dem, nästa vecka. Sedan blev det mat och trevligt prat. Vi lyckades även till slut fixa nätet och nu kan jag skriva det här. Undras hur det går imorgon.
Monday, June 30, 2008
Dagen U
Låt oss börja från början. Vi har haft problem med att få ett fungerande nät här, men nu är jag online. Låt mig utelämna de tekniska detaljerna och ge oss på resan.
Klockan ~06:00 lämnade vi mitt hem, på tunnelbanan kom den första roliga överraskningen. Tunnelbanan drogs med en 15 minuters förseningen. Kul... Som tur var hade vi en liten buffert och det påverkades oss endast med lite irritation.
Dags att nå Arlanda, lagom roligt, men går snabbt med Arlanda express. Väl framme släpade vi den tunga packningen upp till incheckningen, det var trevligt. Om vi bortser från den stela jävla säkerhetskillen som trackade mig med massa frågor om när jag köpt väskan, vem som packat osv. Det var inte kul. Han var dessutom riktigt torr och uppskattade inte mig det minsta. Carl hade tur, hans kille var på bättre humör.
Sedan efter en mindre säkerhetskontroll med röntgen var det dags att stiga ombord. Som den naiva jäveln man är så tyckte man att det var lite trevligt, sedan började man räkna minuterna. Åtta jäkla timmar, det är många timmar. Men... jag hittade en hobby, förutom att läsa, fota lite då och då på roliga saker genom fönstret.
Det var vackert, men kameran kan inte återge det som det skall. Den riktiga kameran låg i den andra väskan så det blev men mobilen. Mobilen var i sitt fina flygläge så jag äventyrade inte ens vår säkerhet.
Island var vackert...
Och Grönland. Väl i New York skulle vi vänta i åtta underbara timmar. Men... för att roa oss hade vi ett gratis tåg, riktigt dåligt väder och en brist på strömuttag. Men först en rolig visakontroll och inlämning av två underbara papper. Vi blev utdragna ur kön och tagna till en mindre kö som gick snabbare. Jag vet inte varför det blev så, men killen tyckte om att det skulle gå snabbt och det gick det. Vi ville sedan inte åka in till staden pga. vädret så vi tog och upplevde lite amerikanska saker.
Mat, vi tog en pizza att dela på, den var så stor att vi orkade med 2/3. Än bättre var den stora läsken som var stor nog för att släcka en mindre eld med. Sedan kom toaletterna, pappret är så tunnt att man tror det är linne, man känner sig aldrig i fred för de har en enorm glipa mellan golv och bås och vattnet är 2 cm från dina känsliga organ. Förutom det kändes det som hemma på flygplatsen, fast större.
Efter en längre tids väntan gick vi genom den trevliga amerikanska säkerhetskontrollen. Det var hets, mycket hets, av med skor och gud vet vad. När vi kom in fanns det ett himmelrike av roliga butiker. Jag köpte en Nintendo DS med nya Zelda. Det löste en del av min tristess och det var sjukt billigt. Vi väntade klart och blev skickade mellan alla gatear eftersom de aldrig kunde bestämma sig. Vi hade när planet anlände varit vakna runt 20 timmar och det kändes, MYCKET.
Flygresan på sex timmar var bland det värsta jag varit med om. Jag var trött, mådde skit och var omgiven av en massa amerikaner. Carl var ett antal stolar bort, utom räckhåll. Tristessen var enorm och det tog en hel del på mitt tålamod. För inte kan man läsa heller när man mår helvete.
Framme tog vi en taxi, fast med någon som inte erbjöd att skjutsa i en icke-taxibil. Vi väckte killen i lobbyn och jag slank snabbt ned och sov som en stock. Men mer om idag i nästa post.
Klockan ~06:00 lämnade vi mitt hem, på tunnelbanan kom den första roliga överraskningen. Tunnelbanan drogs med en 15 minuters förseningen. Kul... Som tur var hade vi en liten buffert och det påverkades oss endast med lite irritation.
Dags att nå Arlanda, lagom roligt, men går snabbt med Arlanda express. Väl framme släpade vi den tunga packningen upp till incheckningen, det var trevligt. Om vi bortser från den stela jävla säkerhetskillen som trackade mig med massa frågor om när jag köpt väskan, vem som packat osv. Det var inte kul. Han var dessutom riktigt torr och uppskattade inte mig det minsta. Carl hade tur, hans kille var på bättre humör.
Sedan efter en mindre säkerhetskontroll med röntgen var det dags att stiga ombord. Som den naiva jäveln man är så tyckte man att det var lite trevligt, sedan började man räkna minuterna. Åtta jäkla timmar, det är många timmar. Men... jag hittade en hobby, förutom att läsa, fota lite då och då på roliga saker genom fönstret.
Det var vackert, men kameran kan inte återge det som det skall. Den riktiga kameran låg i den andra väskan så det blev men mobilen. Mobilen var i sitt fina flygläge så jag äventyrade inte ens vår säkerhet.
Island var vackert...
Och Grönland. Väl i New York skulle vi vänta i åtta underbara timmar. Men... för att roa oss hade vi ett gratis tåg, riktigt dåligt väder och en brist på strömuttag. Men först en rolig visakontroll och inlämning av två underbara papper. Vi blev utdragna ur kön och tagna till en mindre kö som gick snabbare. Jag vet inte varför det blev så, men killen tyckte om att det skulle gå snabbt och det gick det. Vi ville sedan inte åka in till staden pga. vädret så vi tog och upplevde lite amerikanska saker.
Mat, vi tog en pizza att dela på, den var så stor att vi orkade med 2/3. Än bättre var den stora läsken som var stor nog för att släcka en mindre eld med. Sedan kom toaletterna, pappret är så tunnt att man tror det är linne, man känner sig aldrig i fred för de har en enorm glipa mellan golv och bås och vattnet är 2 cm från dina känsliga organ. Förutom det kändes det som hemma på flygplatsen, fast större.
Efter en längre tids väntan gick vi genom den trevliga amerikanska säkerhetskontrollen. Det var hets, mycket hets, av med skor och gud vet vad. När vi kom in fanns det ett himmelrike av roliga butiker. Jag köpte en Nintendo DS med nya Zelda. Det löste en del av min tristess och det var sjukt billigt. Vi väntade klart och blev skickade mellan alla gatear eftersom de aldrig kunde bestämma sig. Vi hade när planet anlände varit vakna runt 20 timmar och det kändes, MYCKET.
Flygresan på sex timmar var bland det värsta jag varit med om. Jag var trött, mådde skit och var omgiven av en massa amerikaner. Carl var ett antal stolar bort, utom räckhåll. Tristessen var enorm och det tog en hel del på mitt tålamod. För inte kan man läsa heller när man mår helvete.
Framme tog vi en taxi, fast med någon som inte erbjöd att skjutsa i en icke-taxibil. Vi väckte killen i lobbyn och jag slank snabbt ned och sov som en stock. Men mer om idag i nästa post.
Saturday, June 28, 2008
Det är dags
Carl kom upp till Stockholm igår och efter hela 2 och 1/2 timmas sömn (Ja, jag är lite uppe i varv och har svårt att sova) ska vi mot Arlanda. Papprena dubbelkollade och allt. Om allt går väl är vi framme om lite mer än 24 timmar. Men nu frukost, attans, en känsla av saknad infinner sig lite lätt. Men det finns ingen återvändo.
Thursday, June 19, 2008
We are going to San Fransisco!
Jag gick upp 07:00 imorse, det var inte helt kul. Sedan masade jag iväg mig till läkaren och fick mina provresultat. Allt var normalt, och jag hade inte HIV (surprise). Han sa dock att jag hade lågt blodsockervärde och frågade om jag ätit ordentligt den dagen. Han satte huvudet på spiken för jag var hungrig som attan vid det tillfället och hade inte ätit på fem timmar.
Senast jag var där frågade han om jag tyckte det var jobbigt med alla finnar (inte de som bor österut) och jag sa att det inte direkt var något av det roligaste i mitt liv. Han tipsade mig då om en 4-veckors behandling med laser som skulle gå på några tusen kronor. Det ska jag definitivt överväga när jag kommer hem från USA, ned med alla finnar! (både de på min rygg och i öst ;P)
Sedan blev det att traska till ambassaden, väl framme väntade två timmar i kö i solsken. Under den tiden träffade jag en ganska skön aferikansk kille och fick se massa äckliga amerikanska bilar. Sedan blev det metalldetektor och följande hände.
-"Do you have any electronic equipment on you?"
-"No, I left them all at home."
-"That's great!"
Väskan körs genom detektorn.
-"Um, do you have some batteries on you? Or is that a calculator?"
-"Um... er... no.... WAIT! That's my scientific calculator! I have been looking for it for over a month. That's the downside of having a very large bag."
Vakten skrattar och lägger den i ett fack tills jag kommer ut.
Sedan gick jag in och fick vänta en timme till, då träffade jag en ung amerikan som tvättat sitt pass. Han hade studerat på Hultsfred och var lite musikerestetisch. Han var trevlig och vi pratade lite om natur, svenskar osv. Fick tiden att gå jävligt mycket fortare. Sedan var det dags för en intervju, nerverna knakade.
-"Hello!"
-"Good morning!"
-"Oh yes, it's still morning isn't it?"
Kollar på min klocka.
-"Well, I suppose it is. You are studying at KTH are you? What do you study?"
-"Computer science, but mainly theoretical computer science."
-"I see. And you think that this internship will give you some practical experience?"
-"Yes, I have very little practical experience. Just one small job."
-"I see. And who will you be working for?"
-"Um... my boss will be Tarun Rajput I believe."
-"Er... what? I meant what company?"
-"It's called LucidEra."
-"And where is it?"
-"In San Mateo, in an area called Foster City."
-"Alright, and I see that they will give you a stipend... oh... that's quite a lot of money."
Jag skrattar
-"Yes, I don't really mind that."
-"Alright, here is your 2019 form. You need this whenever you enter the country."
-"So I can enter several times?"
-"Yes, it's multiple entry."
-"And this is it?"
Hon ler mot mig
-"Yes, that's it. Do enjoy your stay."
-"I most certainly will"
Jäklar vad odramatiskt det var. Nu är både jag och Carl redo, nu ska här strax bokas biljetter till hippiestaden. Bring it on ye yanks! Here comes the debugging vikings!
Senast jag var där frågade han om jag tyckte det var jobbigt med alla finnar (inte de som bor österut) och jag sa att det inte direkt var något av det roligaste i mitt liv. Han tipsade mig då om en 4-veckors behandling med laser som skulle gå på några tusen kronor. Det ska jag definitivt överväga när jag kommer hem från USA, ned med alla finnar! (både de på min rygg och i öst ;P)
Sedan blev det att traska till ambassaden, väl framme väntade två timmar i kö i solsken. Under den tiden träffade jag en ganska skön aferikansk kille och fick se massa äckliga amerikanska bilar. Sedan blev det metalldetektor och följande hände.
-"Do you have any electronic equipment on you?"
-"No, I left them all at home."
-"That's great!"
Väskan körs genom detektorn.
-"Um, do you have some batteries on you? Or is that a calculator?"
-"Um... er... no.... WAIT! That's my scientific calculator! I have been looking for it for over a month. That's the downside of having a very large bag."
Vakten skrattar och lägger den i ett fack tills jag kommer ut.
Sedan gick jag in och fick vänta en timme till, då träffade jag en ung amerikan som tvättat sitt pass. Han hade studerat på Hultsfred och var lite musikerestetisch. Han var trevlig och vi pratade lite om natur, svenskar osv. Fick tiden att gå jävligt mycket fortare. Sedan var det dags för en intervju, nerverna knakade.
-"Hello!"
-"Good morning!"
-"Oh yes, it's still morning isn't it?"
Kollar på min klocka.
-"Well, I suppose it is. You are studying at KTH are you? What do you study?"
-"Computer science, but mainly theoretical computer science."
-"I see. And you think that this internship will give you some practical experience?"
-"Yes, I have very little practical experience. Just one small job."
-"I see. And who will you be working for?"
-"Um... my boss will be Tarun Rajput I believe."
-"Er... what? I meant what company?"
-"It's called LucidEra."
-"And where is it?"
-"In San Mateo, in an area called Foster City."
-"Alright, and I see that they will give you a stipend... oh... that's quite a lot of money."
Jag skrattar
-"Yes, I don't really mind that."
-"Alright, here is your 2019 form. You need this whenever you enter the country."
-"So I can enter several times?"
-"Yes, it's multiple entry."
-"And this is it?"
Hon ler mot mig
-"Yes, that's it. Do enjoy your stay."
-"I most certainly will"
Jäklar vad odramatiskt det var. Nu är både jag och Carl redo, nu ska här strax bokas biljetter till hippiestaden. Bring it on ye yanks! Here comes the debugging vikings!
Tuesday, June 17, 2008
Nerver
Alla mina papper ligger klara i en pärm. Carl är troligen just nu på ambassaden efter att ha flygit upp igår natt från Växjö. Jag hoppas allt går bra.
Jakob (en till teknolog) som just nu är i San Mateo har mailat oss och frågat om vi är intresserade av en bil och två rum. Jäkligt schysst av honom =) tom. bilen verkar trevlig och vi skulle bo lagom nära jobbet.
Igår examinerade jag en Docent, väldigt trevligt att bedöma den pedagogiska förmågan hos någon som verkligen har det =) Även om jag skämdes lite över att på fikastunden efteråt berätta att nästa år kan jag inte hjälpa till med hans kurs. Alltid lika svårt att säga sådant till lärare man tycker om.
Idag blir det att packa, ska just ringa ICA och be om banankartonger. Borde äta frukost först men har redan ångan uppe. Dessutom har blåsan i min mun nästan dött ut, så jag ser verkligen fram emot att få äta mig riktigt mätt på fredag ^^.
Jakob (en till teknolog) som just nu är i San Mateo har mailat oss och frågat om vi är intresserade av en bil och två rum. Jäkligt schysst av honom =) tom. bilen verkar trevlig och vi skulle bo lagom nära jobbet.
Igår examinerade jag en Docent, väldigt trevligt att bedöma den pedagogiska förmågan hos någon som verkligen har det =) Även om jag skämdes lite över att på fikastunden efteråt berätta att nästa år kan jag inte hjälpa till med hans kurs. Alltid lika svårt att säga sådant till lärare man tycker om.
Idag blir det att packa, ska just ringa ICA och be om banankartonger. Borde äta frukost först men har redan ångan uppe. Dessutom har blåsan i min mun nästan dött ut, så jag ser verkligen fram emot att få äta mig riktigt mätt på fredag ^^.
Wednesday, June 11, 2008
De näst sista papprena och panik
Igår ordna jag de näst sista papprena, Carl har redan allt. Jag åkte ned på stan och letade upp IAESTE efter att ha virrat lite på Kungsholmen. Väl inne fick jag träffa massa trevlig personal och fick två enorma mappar med papper som skickats med FedEx (företag som skickar saker) från USA. Jag hade även tidigare på dan ordnat ett kvitto på en inbetalning till det bankgiro som ambassaden sagt att jag skulle.
Det var nästan klart, nu var det bara att vänta på ett 120-personbevis som skulle komma med Posten från Skatteverket, fylla i ett formulär på nätet och skriva ut två till. Jag såg slutet!
Carl ringde senare på dagen och sa att det var lika billigt med tur och retur som att köpa en enkel biljett. Dagen innan hade vi diskuterat massa resor, men när det var t/r så vart alla rutter helt annourlunda. Vi hade även haft trevligt och bjäbbat över vilken flygplanstyp vi skulle få åka med ;P (Jag hade tom. postat en hyperlänk till en lista över kända incidenter med vissa flygplanstyper, vilket mottogs måttligt bittert av reskamraten).
Väl tillbaka på KTH (jag har jobbat heltid hela veckan med att vara assistent på en labbvecka) gick jag upp till Windowsburkarna på övervåningen och fyllde i det digitala formuläret. Halvägs genom gick KTHs nätverk ned, jag var måttligt road och svor en hel del. Sedan gjorde jag om formuläret när nätverket gick upp igen. Jag skrev ut de två sista formulären och gick hem.
Carl ringde och det visade sig att något inte var helt i sin ordning. Det fanns inga intervjutider kvar att boka på ambassaden denna månad! Panik! Vi ska ju åka den 29:e! Carl och jag planerade att kolla hemsidan konstant och ringa på morgonen (08:00). Nu på morgonen loggar jag in och ser tre tider, snor en, ringer Carl och gastar om att han ska masa sig in nuuuuu! Jag har en tid! Muhahahahaha! Någon avbokade! Jag kan inte ens beskriva hur skönt det känns att nästan veta om man får åka. Simon (annan teknolog som ska till annat företag) klarade intervjun igår och han får åka. Phew... nu kan jag sova 20 minuter innan jag skall upp och jobba. Äntligen... nästan... över.
Det var nästan klart, nu var det bara att vänta på ett 120-personbevis som skulle komma med Posten från Skatteverket, fylla i ett formulär på nätet och skriva ut två till. Jag såg slutet!
Carl ringde senare på dagen och sa att det var lika billigt med tur och retur som att köpa en enkel biljett. Dagen innan hade vi diskuterat massa resor, men när det var t/r så vart alla rutter helt annourlunda. Vi hade även haft trevligt och bjäbbat över vilken flygplanstyp vi skulle få åka med ;P (Jag hade tom. postat en hyperlänk till en lista över kända incidenter med vissa flygplanstyper, vilket mottogs måttligt bittert av reskamraten).
Väl tillbaka på KTH (jag har jobbat heltid hela veckan med att vara assistent på en labbvecka) gick jag upp till Windowsburkarna på övervåningen och fyllde i det digitala formuläret. Halvägs genom gick KTHs nätverk ned, jag var måttligt road och svor en hel del. Sedan gjorde jag om formuläret när nätverket gick upp igen. Jag skrev ut de två sista formulären och gick hem.
Carl ringde och det visade sig att något inte var helt i sin ordning. Det fanns inga intervjutider kvar att boka på ambassaden denna månad! Panik! Vi ska ju åka den 29:e! Carl och jag planerade att kolla hemsidan konstant och ringa på morgonen (08:00). Nu på morgonen loggar jag in och ser tre tider, snor en, ringer Carl och gastar om att han ska masa sig in nuuuuu! Jag har en tid! Muhahahahaha! Någon avbokade! Jag kan inte ens beskriva hur skönt det känns att nästan veta om man får åka. Simon (annan teknolog som ska till annat företag) klarade intervjun igår och han får åka. Phew... nu kan jag sova 20 minuter innan jag skall upp och jobba. Äntligen... nästan... över.
Wednesday, June 4, 2008
Mer byråkrati
Jaha, nu har man skickat in en mindre skog av papper. Idag var det någon form av papper med information om planen för intershippet. Det vattnades lite i munnen när man läste, stod bland annat att jag skulle få tid att lära mig Perl (nördigt programmeringsspråk) och massa annat trevligt. Efter att ha fyllt i papprena strulade scannern på KTH så in i bomben. Slutade med att jag bittert fick scanna dem hemma och få in papprena till min handledare lite senare.
Men historien slutar inte där, vi skulle även fixa papper till något som heter IAESTE. Vad det är, vad de gör och så vidare. Jo... det vet ingen. Inte ens Leo som varit där är riktigt på det klara med varför man ska punga ut med 1000 kr till dessa. Samt skicka in massa papper, bland dessa papper är handlingar som man redan skickat in tidigare till AIPT som har någon kluven relation till IAESTE. För tillfället står IAESTE i kategorin vill-ha-pengar-men-ger-inget-tillbaka, förhoppningsvis har jag fel och får ut något av det. Leo sa att de blev arga om de inte fick pengar, så det är kanske lite Don Corleone över det hela, vad vet jag. De hade en fin PDF som beskrev vad de gjord som Carl länkade, jag har dock inte haft så svårt att fatta en text på svenska sedan jag läste 2000-taletsvetenskap. Det var ord och meningar, men att sätta ihop dem i ett sammanhang var omöjligt och man blev bara förvirrad. Man bara undrar vilken hög med papper man skall fylla i och scanna härnäst *suck*.
Visstja, IAESTE kallar mig för Lars. Eländet med den historien verkar inte vara slut än >.<
Men historien slutar inte där, vi skulle även fixa papper till något som heter IAESTE. Vad det är, vad de gör och så vidare. Jo... det vet ingen. Inte ens Leo som varit där är riktigt på det klara med varför man ska punga ut med 1000 kr till dessa. Samt skicka in massa papper, bland dessa papper är handlingar som man redan skickat in tidigare till AIPT som har någon kluven relation till IAESTE. För tillfället står IAESTE i kategorin vill-ha-pengar-men-ger-inget-tillbaka, förhoppningsvis har jag fel och får ut något av det. Leo sa att de blev arga om de inte fick pengar, så det är kanske lite Don Corleone över det hela, vad vet jag. De hade en fin PDF som beskrev vad de gjord som Carl länkade, jag har dock inte haft så svårt att fatta en text på svenska sedan jag läste 2000-taletsvetenskap. Det var ord och meningar, men att sätta ihop dem i ett sammanhang var omöjligt och man blev bara förvirrad. Man bara undrar vilken hög med papper man skall fylla i och scanna härnäst *suck*.
Visstja, IAESTE kallar mig för Lars. Eländet med den historien verkar inte vara slut än >.<
Subscribe to:
Posts (Atom)
