Julen i väster

Vi kan börja med att konstatera att jag inte riktigt är i julstämning. Jag jobbar ju dessutom på julafton eftersom allt är lite upp och ned här. Men om man tar och mäter stämningen runt omkring då? Hur känner den vanlige amerikanen just nu?

Vi har väl alla hört historier om hur amerikaner spökar ut sina hus, inte sant?


Vi börjar lite lugnt, det är för det mesta vitt ljus med undantag för en liten gran. Jag vill påpeka att majoriteten av husen var helt svarta. Utan ljus.

Kulört, jag finner det mindre tilltalande. Men för all del, det här är inte så extremt även om jag aldrig orkat lägga slingor runt hela huset.


Här har vi något av ett extremfall. Ett av tjugo hus har ett tema i stil med detta. Det blinkar och har sig, ibland finns det även uppblåsbara jultomtar som lyser och bågar av polkagrisar som man skall pasera under.

Så, spökar amerikanerna ut husen mer än vi svenskar? Ja. Spökar alla amerikaner ut sina hus? Nej, absolut nej. Jag finner det mer underligt hur man kan sätta rosetter och kransar på sina stora bilar.


Annars handlar de och det är lite lugnare än julfebern hemma. I varje fall där vi bor. Inne i staden är det säkerligen värre.

Jag har skickat hem en massa julklappar till er där hemma. Även om portot sved lite så måste det göras. För det är väl jul, eller hur? Även om jag inte riktigt känner det.

Vardag

Någon där hemma kanske undrar varför strömmen av inlägg lugnat ned sig. Det har blivit någon form av vardag av livet här. Jobb, lite fritid och sedan sömn. En helg med lite enklare aktiviteter. Det blir inte mycket att skriva om när man lever så.

På senaste tiden har det varit dags att göra klart och göra i ordning allt innan jag skall hem. Imorgon skall vi ha en farvällunch för mig och Carl. Har snickrat lite på innehållet på ett litet tal, inget avancerat eller inövat. Bara innehåll som inte är strikt spontant.

Lussekatter på House of Sweden?

Igår var det den trettonde och ett fan av lussekatter som man är så vill man ju ha lussekatter just den trettonde. Förra helgen lyckades vi få tag på lite glögg från IKEA, även om det var den tamaste glögg jag någonsin smakat. Herrljunga får som bäst en tvåa om inte en etta på en skala från ett till fem. IKEA borde ta in Blossa så att man inte lurar i folket här att vi dricker tunt spädd saft med kryddor. Köpte en låda havreflarn till jobbet, hoppas den kommer att uppskattas. Amerikanerna har ju i min mening för söta kakor så havreflarn blir en välkommen kontrast.

Nej, lussekatter var det. Vi hade hittat ett svenskt konditori på nätet och det stod att de skulle ha lussekatter. Underbart! Strax norr om San Fransisco dessutom och i ett rikt och vackert område. Vi rullade iväg med stora förhoppningar om saffransbröd.

Väl framme fann vi ett kafe med tre kronor i en lite pitoresk stad med hutlösa huspriser och en utsikt mot San Fransisco och Golden Gate. Vi steg in i värmen från kylan (eller, ja, kyla som i kyla i norra Kalifornien, det vill säga kring strax över nollstrecket). Där inne satt en familj och två killar stod bakom disken. Jag försökte be om en "Loosekaatt" och fick ett frågetecken till svar. "Traditional Swedish saffron bun"? Icke... de var lika svenska som jag vet inte vad. Jag fick troligen samma känsla som en italienare som går in på Pizza Hut. Jag svor lite lätt något om två timmar i bil för detta? Carl tog det lite lugnare och tog en "Danish" (wienerbröd). Jag lyckades skaka av mig besvikelsen och tog en kokoskaka och en mazarin.


Det var gott, men vad ni än gör, förvänta er inte saffransbröd på House of Sweden. Eller något annat svenskt för den delen. Min mor har i varje fall lovat att ha några lussekatter nedfrusna tills jag kommer hem.