Marknad och tusen portar

Jag bor som ni säkert förstår inte ensam på mitt rum här. Nej, jag delar det med flertalet personer. En av dem är en amerikanska som vänligt påminde mig om att det var en stor loppmarknad nere vid Toji templet på tisdagen. Jag fick lite sällskap då hon skulle möta sin vän och hennes familj där.

Som vanligt blev jag lite bitter över ljuset på morgonen och att den enorma pagoden givetvis skulle vara riktigt svår att få bra. Man kan försöka med något innovativt, men det är inte alltid det går bra.


Själva marknaden var enorm. Vi talar i storleken över 1000 säljare och folk så att det räcker och blir över. Jag vandrade runt en aning men handlade inget till en början. Inne i själva templet satt en munk som eldade upp bitar med trä som bar inskriptioner. Böner måhända?


En liten blick in i trängseln längre bort. Väl inne hade man inte svängrum nog för att ta fram kameran.


Innan jag tänkte handla så skulle jag leka lite inne i tempelparken. Efter gårdagens någorlunda lyckade försök med min nya lins så experimenterade jag lite. Notera sköldpaddorna nere till höger. De höstlöv jag hade hoppats på har i stort sett uteblivit, lite ledsamt, men inget jag kan göra något åt.


När jag som bäst stod och testa några vinklar på några rönnbär hörde jag någon ropa. En äldre japansk man med en kompaktkamera från sextiotalet (liknade en av farfars) kom och började konversera på japanska med mig. Jag försökte förstå det hela och hängde med ganska snabbt på att han ville ha en bild av mig när jag fotograferade. Lite underligt kan tänkas och att ta emot information om hur jag skall posera är inget jag övat på. Det hela skulle avslutas med en bild på oss båda som en förbipasserande tog. Han gav mig dessutom en CD som jag inte testat ännu, bilder och musik skapp det tydligen vara. Denna ville han att jag höll upp när vi poserade tillsammans. Jag har nu hans visitkort (jag snickrade ihop ett eget på baksidan av ett av hans) och han heter Uchida, eller Uchida-san som jag känner honom. Denna händelse glider fint in på listan över absurda saker jag upplevt här.

Nu åter till loppmarknaden. Det var lite krimskrams och vindsstädning över det hela. Toppat med mat och godis. Jag letade febrilt efter presenter till diverse personer på jobbet som fått för sig att kräva mig på det. Ska tydligen fixa en väggbonad, en flaska Sake och ev. något godis. Eftersom jag reser lätt så blir det hela lite mer komplicerat. Efter en hel del irrande så fann jag lite av det jag sökte och begav mig tillbaka till mitt hostel. Där vilade jag och drack en hel del, min kropp är lite sliten så den behöver en timmes vila lite då och då.

Jag ryckte till slut upp mig och beslutade att jag ville se Inari. Berget Inari har nämeligen en enorm helgedom med tusen (troligen fler) toriiportar. Väl framme möttes jag av en pampig helgedom men dåligt med ljus bland alla toriiportar. Jag gick genom port efter port, upp upp, efter en hel del svett och gående nådde jag den top som jag hörde vissa beskriva som "jobbigt högt upp".


Jag fick även chansen att se hur man i enlighet med Shinto begraver sina döda. Även om man vid denna helgedom har för vana att ställa små toriiportar vid graven, inte helt konstigt med tanke på platsen för övrigt.


Jag hittade en annan väg ned från berget, fel väg skulle man kunna säga. Jag hamnde i ett bostadsområde, ett ganska rikt sådant tror jag. Passade på att dokumentera lite av hur Japan faktiskt ser ut. En ganska standard japansk villa kan ses nedan.


Eftersom man inte har gatunamn fann jag en karta som besökare kan använda för att hitta den man söker. För varje tomt på kartan finns namnet på familjen boende där, på japanska då givetvis. Om det är praktiskt eller inte att sakna just gatunamn tänker jag inte kommentera.


På kvällen tvättade jag och bokade om så att jag kan bo på samma hostel när jag gjort min korta visit på en annan hostel eftersom denna är fullbokad imorgon. Dagen avslutades något annourlunda, jag trodde jag och en australienare skulle äta en skål med ramennudlar. Istället hamnade vi tillsammans med fyra andra personer på någon form av bar. Jag var inte direkt som fisken i vattnet men kunde socialt korrekt dra mig undan lite senare då jag faktiskt hade en tidig morgon.

Jag och en koreanska som varit en av de fyra andra gick hem och diskuterade lite allt möjligt när vi passerade strippklubbar och annat mindre trevligt i centrala Kyoto. Hon är fotointresserad så jag passade på att visa hur man kan hantera bilder med datorn när vi kom tillbaka. Nu blir det att sova, imorgon ska jag checka ut.