Papperstrul

Sitter just nu på Narita, flygplatsen i Tokyo. Har underbara åtta timmar till dess att jag får flyga till USA. Jag sov inte mycket inatt, mina kära kamrater i rummet snarkade som attan och det var varmt. Dessutom så visste jag att morgondagen skulle bjuda på lite roliga problem, mer om detta nu.

Det finns ett papper, DS2019, tror jag nämnt det tidigare. Detta papper tillsammans med mitt Visa, som sitter inklistrat i mitt pass, är ett bevis för att jag får komma in i USA som intern och bli tränad. Om man under sin tid i USA vill lämna landet och återkomma måste DS2019 först signeras av en person från AIPT. Detta hade inte jag ordnat och det blev lite hektiskt när jag skulle åka, men i slutänden sa AIPT att jag skulle åka men att jag skulle få ett mail med ett intyg som jag skulle via upp när jag åkte tillbaka. Bra, tänkte jag. Inget kan väl gå fel nu? De enda som ska kolla på pappret är de amerikanska myndigheterna och de kommer förstå jargongen och vad det rör sig om.

Naiv som man var trodde man ju det, men när jag kom till Itami, en av två flygplatser i Osaka, blev det omedelbart problem. "Åka in på ett J-1 Visa, då ska du ha DS2019 och vi vill helst använda den fina streckkoden som finns på pappret", de som säger detta är inte amerikanska myndigheterna utan ANA, ett japansk flygbolag. Jag försöker förklara och kan inte göra detta på japanska utan det blir omedelbart problem. Jag får tala med en person med högre befattning och bättre engelska och de informerar mig om att de inte kan verifiera detta med United som är det flygbolag jag skall flyga med till USA från Tokyo. De har nämeligen stängt just nu. Jaha, tänker man, tack för den. Så jag får bara biljetten till Tokyo och skall tala med United när jag kommer fram.

Flyget till Tokyo tar inte mer än en 1 1/2 timmar och snart står jag på Narita och märker snabbt att United har stängt även här. Det slutar med att jag får ringa dem och de ber mig vänta tills de öppnar, 2 1/2 osäkerhet serverat på ett fat. Fortsättning följer, 1/2 timme kvar nu.