Trasig engelska och trasig japanska

Efter en natt utan så mycket sömn bar det av. Mot flygplatsen, ryggsäck packad till sprickningsgränsen dessutom. Jag sa adjö till Carl, kändes lite tungt att vara ensam mot världen. Trots att väskan var något större än vad som tilläts och de vid röntgen först verkade tro att mina objektiv var rörbomber, satt jag snart på planet. Elva timmars vänta, man tackar.

Bredvid mig hade jag en lagom trött japansk säljare, men han piggnade till när han fick prata med mig om livet och världen i allmänhet. Vi hade placerats vid nödutgången så mitt emot oss satt under vissa stunder en flygvärdinna som även hon var pratsam. Genom dessa två lyckades jag få lite av en bild av vad som väntade mig. Hur jag skulle få tag på pengar, mm.

Jag råkade även ihop med en annan amerikan som bodde i Kyoto och gladligen pekade ut bra tips på kartan i min guidebok. Annars var det mest stillsamt på flyget och jag läste ut min guidebok, gjorde noteringar och slutligen läste ut en tidning jag tagit med mig.


Ovan ser vi en av de första bitarna av Japan jag såg. Den illustrerar ganska bra hur Japan ser ut. Berg och bebyggelse eller odling på de bitar där det inte är för brant att bygga. Det känns lite som om Japan har samma tendenser som de grekiska stadsstaterna under antiken.


Och sedan var det engelskan, man kunde tro att ett officiellt dokument skulle klara av att få till "required", men icke. När jag väl landat och begav mig mot hotellet blev det ganska roande. Japanerna talar engelska lite halvdant, jag svarar på min kassa japanska och vi skrattar ett tag. Jag inleder en konversation på japanska, jag får svår långt över min förmåga och vi får tala en blandning av engelska och japanska. Trasigt, helt enkelt. Jag måste dock säga att japanerna verkligen är hjälpsamma, jag hinner knappt se vilsen ut innan någon frågar. Mest tjejer i tjugoårsåldern eller äldre herrar i kostym som närmar sig pensionsåldern är de som hjälper till.


Till slut var jag framme, runt 60 kronor fattigare efter resan från flygplatsen. Yen är ganska tacksamt, man delar på 100 och har det då i dollar. Här ser vi mitt lyxiga rum som jag får för 2200 Yen per natt, det luktar rök, men jag har TV. Hittade snart en kanal på min nivå i japanska, en barnkanal...


Ute är det livat och man hör staden in.


I lobbyn kan man hyra film, gratis, de har till och med en samling porrfilmer *suck*. Vill inte veta mer om mina grannar efter denna iaktagelse.

Nu är planen att duscha, sedan måste jag ha ett mål mat innan jag somnar. Är helt ur sync med mitt dygn och är hungrig som attan. Jag såg något litet matställe på vägen hit, får testa lyckan där.