Bildextravaganza

Jag borde verkligen sova, skall upp om mindre än sex timmar men jag har svårt att sova. Har inte bloggat om det, men imorgon skall jag på semester. Slöa tror ni? Inte riktigt, jag har en biljett till Osaka, Japan. Ännu ett äventyr i äventyret och jag måste erkänna att jag är lite nervös. Jag bemästrar inte språket och är ensam, Carl stannar här i USA.

Jag har packat en liten ryggsäck med det nödvändigaste och kameran såklart. Har med två linser, en rejäl zoom och en rejäl vidvinkel. Vet inte om mina läsare förstår vad jag menar med det, men känner mig ursäktad av det som strax följer i posten.

Jag lovade för länge sedan att mina riktiga bilder, tagna med min dyra fina kamera, skulle publiceras så fort jag fick min laptop. Så blev det ju inte, men nu är det dags. Jag rekommenderar att klicka på de små bilderna och se dem lite större, vissa tål det och jag hoppas ni hittar någon ni gillar. Sex månader av fotande och jag lär mig fortfarande. Har hört att en läsare, en äldre sådan, får allt utskrivet till sig, jag hoppas även denne läsare kan njuta av bilderna även om de troligen inte blir lika vackra som jag hoppats. Kanske har hon någon vännina som hon kan besöka för att se bilderna i sin fulla prakt?

Varje bild har minst en historia, jag berättar dem först och sedan kommer bilderna. Det var den fjärde juli, stor dag här i Amerika och jag och jag var inne i San Francisco. Dimman låg tät och jag muttrade en aning om att ljuset var hemskt trots att det var dag. När vi passerat China Town och går ner mot finansdistriktet ser vi att toppen på en enorm byggnad fullkomligt skiner då den ligger ovan dimman. Effekterna var minst sagt spektakulära, även fast den andra bilden inte är helt sann så beskriver de andra två det vi såg.




Gatuhörnet med fasadmålningen är en av de präktigare av sitt slag. Men San Francisco har mycket konst på gatan. Denna bild är lite medioker men visar lite av kontrasterna mellan konsten och vardagen.


På kvällarna när solen går ned blir himmelen så vacker här. Det känns lite som när jag som barn var nere vid medelhavet. Palmer finns det gott om för den delen och visst kan man kombinera de två.


En annan dag hittade jag en katedral på toppen av Cathedral Hill, inte så underligt kanske. Tyckte om arkitekturen även om jag är lite kluven inför syftet med byggnaden.


Politik färgar landet just nu, en konservativ och en riktigt annourlunda kandidat kämpar mot varandra. Den här valaffischen fann jag inte helt osökt i China Town.


Amerikaner må vara ett folk med blandat ursprung, mycket mer går inte att säga. Detta är en väggmålning i China Town.


I de amerikanska städernas finansdistrikt tornar sig skyskrapor upp som svampar. Jag kunde inte motstå dessa tre, då deras färger tillsammans gav ett annourlunda spektrum.


Som jag tidigare nämnde finns det gott om konst på gatan. Denna runt tio meter långa stålkvinna vilar på taket nära konstmuseet.


Klistermärket är ett elektriskt motståndm lite fyndigt av de politiskt aktiva. Man kan även notera att vi europeer har en annan symbol för samma elektriska komponent.


Under vår första tur med fysikerna fick jag låna en rejäl zoomlins. Denna fiskmås placerade sig lämpligt i närheten och iaktog oss. Även jag iaktog honom genom sökaren.


Likaså finns det sjölejon nere i San Franciscos hamn. De latar sig, simmar och låter. Dessa två hade lagt sig till ro på en brygga och sov i det skarpa solljuset.


Avslutingen på dagen blev på en ubåt från andra världskriget. I torped rummet lyckades jag använda mitt macroobjektiv för lite närbilder. Mest nöjd är jag med ratten där man riktigt ser hur skärpdjupet är kort och alla detaljer kommer fram ur den gamla ratten.




Masten hade den obligatoriska flaggan som vajade i vinden, jag kunde inte låta bli att leka lite med att luta kameran och ta en bild.


Nu har vi nått tur nummer två med fysikerna, Alcatraz är det vi ser.


Jag hoppas ingen tar illa vid sig i att jag nu lägger ut en bild på delar av gruppen, alla utom mig då. Vi hade otur med dimman men bilden har personligt värde för mig. Jag kan inte beskriva hur göad jag blir av att vara med människor och särskilt goda människor som dessa tre.


På Alcatraz stod en röd brandbil. Detaljer i krom och lackrött. Vad tycks?




Här ser ni det ökända vattentornet.


Fåglar fanns det gott om, här är dagens andra mås.


Eftersom det ej blev några bra bilder på bron begav sig Carl och jag iväg till ett berg som ligger alldeles nära. Om man tittar bort från bron ser man spektakulära berg i vad som först tros vara dimma, men är soldis.


En fundersam Carl blickar ut över staden.


Den här tror jag ni känner igen.


Denna med.


Tre unga killar begav sig upp i kullarna mot Stilla havet en dag. Jag har inte mycket för svartvitt men denna blev bra.


Jag föredrar istället den blåa himmel som jag lyckas få med ett polaroidfilter, tålamod och den vackra Californiska himmelen ni ser nedan. Vart tar vägen vägen?


Här är de andra tre medlemmarna ute och vandrar i det höga gräset, det fanns rädsla för ormar vilket när vi lämnade området visade sig vara befogat då vi såg en varningskylt.

Denna har jag visat tidigare, jag är ganska nöjd med den. Kanske kan jag bli bra på det här med foto?




Tre ungdomar går hemmåt i solnedgången, det vita ni ser bortom bergen är Stilla havet.


Denna skäms jag nästan för. Men havet fullkomligt glöder. Ni kan dock se gott om brus i färgerna då mörkret tvingade mig att öka ljuskänsligheten rejält.


Nu är vi på flygplansmuseet i Castle. Den brittiska Vulcanen är inte så vacker. Så fotografen valde sin del av planet väl. Ser ni pantern?


En rofylld lite intetsägande bild. Kanske min stil?


De flesta plan bar beteckningar och märken. Detta är märket på en mark-till-luft-missil.


Här har ni en B52a från Vietnam. Svart undersida för att inte syans om natten och djungelkamouflage ovan för att dölja den i djungeln på marken.

En äldre herre som flugit i Vietnam. Lite bister och jag vågade inte mer än smygta en bild, men tittar han inte på mig?



Ännu en målning på ett plan.


Vi har nu nått slutet på bilderna och nått univeristetet Berkley. Jag tror jag har en Amerikansk läsare, och om du läser detta vet du att du har en personlig relation till denna plats. Hoppas du uppskattar bilderna. Detta gäller även er där hemma.
Lite marmorstil, inte som hemma med tegel. Blir vackert mot den blå himmelen.


Det finns gott om ekorrar som studentarna troligen matar. De är inte skygga men fortfarande luriga att få in en bild på. Om denna gynnare bara lagt på charmen hade bilden blivit än bättre.

I solnedgångem passerade vi det enorma klocktornet. Den spelade lite blandade låtar men helt plötsligt hörde jag John Lennons Yesterday, Carl och jag fick en lätt chock men skrattade gott åt det hela.



Detta kan vara en av de bästa bilderna. Solens gyllene strålar på barren och tornet i bakgrunden.








Jag hoppas någon uppskattar dem, det är ju därför jag tar foton.

Nu packar jag ned laptopen i väskan, jag skall försöka att posta så gott det går från Japan. Får en "man" erkänna att han känner rädsla och längtan?